Ni tycker ju inte att arbetslösa ska ligga och lata sig i hängmattan. Nu när era så kallade ”förbättringar" gällande a-kassan träder i kraft så blir det strax i hängmattan jag HAMNAR. VARE SIG NI VILL ELLER INTE.
Jag får inte råd att köpa mat.
Jag har inte råd att gå och simma - ett besök kostar över 90 kronor.
Jag har inte råd att vara medlem på något gym, det är alldeles för dyrt. Ett enstaka besök gör ingen skillnad.
Dom här tre sakerna jag nämnt ovan, gör att skulle det helt oväntade hända, att jag skulle lyckas få ett jobb, då skulle jag inte vara i SKICK för att ta ett jobb: inte fysiskt, och inte psykiskt. Det finns pensionärsrabatter – men inga rabatter för arbetslösa.
Jag tvingas betala karensdag från min redan minskade a-kassa. Ni har inte ens halverat summan för karensdagen för arbetslösa. För att anmäla sjukdom är jag nog redan döende, för jag har inte råd med en karensdag.
Så ni gör mig som arbetslös till ett apatiskt, svältande, värdelöst KOLLI.
Enligt era regler är jag tvingad att göra ett visst antal jobbansökningar. Under de senaste 10 åren har jag flyttat åtta gånger för att ta ett jobb. Ändå tvingas jag varje månad söka minst tre jobb utanför dagligt reseavstånd – detta är sjukt kränkande. Jag kan inte flytta någon mera gång! Enligt era regler är jag tvingad att göra ett visst antal jobbansökningar. Rekryteringsmaskiner och levande rekryterare sorterar bort äldre personer – oftast är det naturligtvis mycket billigare att anställa 20-åringar än 60-åringar med 40 års arbetslivserfarenhet.
På mina över hundratals sökta jobb har jag fått komma på TVÅ intervjuer. Som inte gav något jobb i alla fall.
Den svenska regeringen ser noggrant till att jag blir ett värdelöst kolli.
Ni TVINGAR in mig i ”aktiviteter” där ”karriärkonsulterna” knappt har en tiondels livserfarenhet jämfört med mig som är äldre. Nu ska jag snart få den sjätte karriärkonsulten sedan den 2 september 2025 när jag tvingades in i detta: någonting där ni lika gärna kunde sätta på mig en fotboja - jag blir helt livegen. Likt straffade personer kan jag inte röra på mig till någon annan stad för att hälsa på någon: jag har inte RÅD att ta ledigt en fredag s å att jag kan vara borta över en helg. Och att sitta med jobbsökande någon annan stans än hemma fungerar inte med tanke på inbokade aktiviteter men tvingas gå på.
Och - rapa inte upp argument som ”man har möjlighet att tacka nej”… Jag behöver inte höra sånt skitpolitiksnack. Tackar DU nej, till DIN lön? Tänkte väl det. Att du inte gärna gör det. Men du skulle å andra sidan ha råd. Det har inte jag, som arbetslös. Och rapa inte heller upp att det går bra att söka försörjningsstöd när pengarna tar slut - detta innebär ett dubbelt arbetssökande, mm. Som man kanske helt enkelt inte orkar. Socialnämnden kräver samma saker som Arbetsförmedlingen, det blir således dubbla uppgifter på precis allting.
Att vara arbetslös i Sverige, där jag har jobbat ett helt arbetsliv, och gjort rätt för mig, innebär nu en kränkning av mig som individ, 24/7.
I typ 40 år har jag betalat in till min a-kassa för att ha en försäkring om jag blir arbetslös. NU STJÄL regeringen mina FÖRSÄKRINGSPENGAR och jag har inte råd med någonting. Hur ska jag ens ha råd att gå till vårdcentralen? Tänk om ett försäkringsbolag skulle ringa till Pelle och säga: Sorry, Pelle, men nu har din bilförsäkring tyvärr minskat i värde så den har nu blivit endast en trafikförsäkring. Men detta är precis vad regeringen gör.
Men det var ju det ni tänkte ut. Värdelösa lealösa kollin som hänger livlösa i hängmattan efter att de tagit självmord för att man inte orkar mer: snabbt och effektivt.
Fy fan.
Jag sitter och tänker ut vad det ska stå på min gravsten. Om nån skulle ha råd att betala för en. Det enda jag verkligen sörjer och gråter över är att jag inte skulle få följa mina barn längre än så här.
Medans ni lever loppan med de pengar som är mina.
Hurra hurra.