Jag har kronisk smärta och blir lätt trött så det finns inte en chans att jag kan arbeta mer än 50 procent. Och nu har regeringen sänkt aktivitetsstödet. Den dagen jag hamnar på lägsta ersättning kommer jag behöva lämna min trygga handikappanpassade bostad och har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Detta stressar livet ur mig.
Jag heter Anna- Karin och är 59 år. Jag har arbetat som förskollärare i över tjugo år men fick sedan problem med artros och ödem vilket gör att jag ej kan stå eller gå utan kryckor. Jag skaffade mig administrativ arbetsträning hos polisen i ett och ett halvt år med hopp om anställning men det fanns inga pengar. Då omskolade jag mig och studerade administration men har endast kallats till två intervjuer varav den ena var ett sommarjobb som jag fick. Hann dock bara arbeta några veckor innan jag fick två stora proppar i lungorna.
Jag är sjukskriven på halvtid och söker arbete resten av tiden. Har försökt få sjukersättning på 50 procent men FK säger att jag kan arbeta 75 procent så det blev avslag.
Jag har kronisk smärta och blir lätt trött så det finns inte en chans att jag kan arbeta mer än 50 procent. Och nu har regeringen sänkt aktivitetsstödet. Den dagen jag hamnar på lägsta ersättning kommer jag behöva lämna min trygga handikappanpassade bostad och har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Detta stressar livet ur mig.
Vad vill du säga till politikerna?
Hur skulle det vara att ni tog tag i arbetslösheten innan ni ger er på bidragen? Tror ni att vi kan söka jobb när vi ej har en bostad, bredband och el? För det oss närmare ett arbete? Vill veta hur ni tänker? Vi som har en funktionsnedsättning har inte en chans på arbetsmarknaden och ni bryr er inte. Ni är totalt inkompetenta!