Jag heter Hanna, är 60 år och har sökt så många jobb i så många år nu att jag tappat hoppet helt och hållet. Vet inte hur jag ska lösa det heller.
Gnagandet i bakhuvudet pågår hela tiden. Står mitt i allt inför en stor operation med sjukskrivning på 2-3 månader som följd. Gjorde en likadan för ett par år sen år sedan och det blev såklart bara krångel med AF och ersättning.
Så vad gör man i ett sådant läge? Opereras eller ej? Sjukskriven i mer än trettio dagar som arbetslös, så åker man ut i kylan och hänvisas till försäkringskassan och sjukpenning. Om man nu får den det vill säga, på max 543:-/dag före skatt. Gäller det fortfarande efter sänkningarna av aktivitetsstödet? Eller blir jag utkastad ur alla system tro?
Var på intervju i ett annat län för några månader sedan, ca 22 mil hemifrån, men fick inte det jobbet heller. Förvisso glad att ens få komma på intervju. Började arbeta som femtonåring och har klarat mig själv fram till jag tyvärr blev sjuk 2016. Trodde innan dess i min enfald att man är skyddad av välfärdssystemet men oj vad jag bedrog mig.
Vad vill du säga till politikerna?
Tänk om det fanns personligt stöd där dom som ska hjälpa verkligen hjälper utifrån den enskildes situation. Alla arbetslösa kan inte arbeta i vården, hemtjänsten som busschaufförer eller andra yrkeskategorier där det saknas folk.
Det är en hemsk syn politiker har på arbetslösa. Dom satte spiken i kistan i och med sänkningen av aktivitetsstödet från första oktober 2025. Deras människosyn verkar vara att som arbetslös är man ingenting värd. De har tagit ifrån mig människovärdet och spottar på mig när jag redan ligger ner. Föraktar varenda politiker.